Att ändå hitta fina bitar



I förra veckan startade jag upp två av mina fyra agilitykurser. Det var ett gäng fullt med taggade hundar och förare som verkligen hade sett fram emot kursstart. Vilket märktes tydligt med den positiva energin dem hade. Underbart!

För drygt ett år sedan nu blev jag färdigutbildad agilityinstruktör. Jag ångrar mig inte en enda sekund att jag tog beslutet att bli instruktör. Det är klart mycket tid, ork och energi som krävs av mig för att kunna genomföra en kurs på bästa sätt. För jag vill såklart att mina elever ska få med sig så mycket som möjligt i sin ryggsäck. Men det är inte bara mina elevers ryggsäck som fylls, utan min också. Jisses så mycket dessa hundar och förare ger mig för varenda kurstillfälle som går. Det är dessa individer som fyller på min inspiration och motivation till den agilityförare jag är. Det bästa med det är att måttet aldrig kan bli överfullt.

Förra veckan blev även en riktig vila-vecka. Skogspromenader blev det, men inte mycket mer än så. 
Xpexa har alltid haft konsten att vila sig i form. Vi behöver inte träna dagarna innan vi ska på tävling
för att känna att man ska kunna göra bra ifrån oss. Vi vet som sagt var vi har varandra i de flesta situationer och det är en riktigt härlig känsla. Att slippa oroa sig känns bra för magen!

I helgen stod Tidaholm på vårt schema. Ungefär 3 timmars bilfärd enkel resa. Det är lite galet, jag vet. Men jag har insett hur nära vi är SM nu, och jag vill inget annat än att ta den där sista SM-pinnen. Med den tanken och målsättningen är jag beredd att åka rätt långt upp i landet för att tävla och förhoppningsvis ro i hamn det där lilla sista som återstår. 

Tyvärr förde inte Tidaholm med sig något resultat, men vi var såå närma. Men nära skjuter ingen hare, eller hur är det? Vi hade två chanser på oss i agilityklassen, men i båda loppen blev det något litet litet fel som tyvärr gör att man faller ner några placeringar. I detta fallet var det att hon inte tog nerfarten på balansbommen. (På alla klätterhinder är det markerat med en annan färg på både upp och nergång. Hunden måste sätta minst en tass på detta "kontaktfält" för att inte få fel.)

Min sambo följde med som stöttning och sällskap hela dagen. Jag tycker det är viktigt att ha någon med som lägger ner fokus på att stötta och heja fram oss på bästa sätt. Någon som kan se både bra och mindre bra saker som händer inne på banan. Båda delarna för att ta fram det bästa av oss som ekipage nästa gång vi går in på banan.

Vi hade ett helt okej flyt på båda banorna i helgen och känslan var faktiskt riktigt bra. Jag tyckte själv att jag sprang på bra och jobbade tillsammans med Xpexa väldigt fint. Många fina bitar fick vi med oss från båda banorna. Därför valde vi att stryka oss från sista klassen, hoppklassen, där vi redan har 7 SM-pinnar), eftersom vi hade en lång bilresa hem. Vi kände oss väldigt nöjda trots att det inte förde med sig några resultat.

Nya tag om 3 veckor då vi ska tävla i Skurup i tre dagar.

/Louise & Xpexa
Postat: 2016-02-29 08:25:15 av Global Administrator | med 0 kommentarer


kommentarer
Blogginlägg har inga kommentarer.

AB Dogman

Bronsgatan 10
265 39 Åstorp
Sweden
Tel +46 (0)42 44 22 200
Email:info@dogman.se